Att jag skulle dela häst med min barndomskompis känns också väldigt overkligt då vi lekte de lekarna som 7 åringar och tro mig, vi mer oens än överens ;) men det kanske är därför det går så bra, vi har redan bearbetat de konflikterna i leken och vi känner varandra utan och innan och kan diskutera ärligt med varandra.
Jag måste erkänna att i början kände jag att vi har nog tagit vatten över huvudet. Gosab är nog ingen bra första häst till två ringrostiga tjejer som vill uppleva drömmen om en egen häst. Med störtning och hjälp av stallkollegor och tips utifrån så känna ändå Gosab så rätt för oss, han är verkligen så underbar som man kan önska sig. Han har sån stark arbetsvillkor och tålamod. Vi lär oss verkligen tillsammans, varken häst eller ryttare är fullärda utav vi är på resande fot i vårt egna äventyr!
Tack älskade, älskade häst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar